Koden består av ett antal tecken som kan vara numeriska eller alfanumeriska. Systemet kodar varje tecken som en grupp av sex streck eller rymder, där varje grupp motsvarar ett av 128 möjliga tecken.

För att läsa av en Code 128-streckkod använder man en streckkodsläsare som skannar och tolkar koden. När läsaren skannar koden registrerar den de vertikala linjerna och omvandlar dem till motsvarande tecken. Därefter kan användaren söka information i databaser eller registrera varor och försändelser med hjälp av uppgifterna.

Företag använder ofta Code 128 för lagerhantering, spårning av försändelser och produktregistrering i butiksmiljöer.

För konsumentprodukter använder företag vanligtvis EAN (European Article Number), som är den vanligaste streckkodstypen. EAN ger varje produkt ett unikt ID som kassasystem, lagerhanteringssystem och streckkodsläsare kan identifiera och behandla.

Den vanligaste varianten är EAN-13. Den består av 13 siffror och bygger på ett GTIN-nummer från GS1. När ett kassasystem eller affärssystem skannar streckkoden hämtar det information om produkkten, till exempel produktnamn, pris och lagerstatus.

En QR-kod (Quick Response-kod) är en typ av tvådimensionell streckkod som kan lagra mycket mer information jämfört med traditionella streckkoder. QR-koder är kvadratiska i form och består av ett rutnät av svarta och vita moduler (pixlar).

QR-koder är uppbyggda av olika komponenter som hjälper skannern att tolka och läsa informationen korrekt:

1. Positionsmarkörer: QR-koder innehåller fyra stora kvadratiska positionsmarkörer i hörnen. Dessa hjälper skannern att identifiera kodens position och orientering.
2. Uppdelning av rutor: QR-koden är uppdelad i olika rutor. Storleken på rutan bestäms av versionen av QR-koden och mängden data som den kan lagra.
3. Datasegment: En QR-kod kan lagra olika typer av information, till exempel text, webbadresser, kontaktuppgifter och WiFi-information. Koden delar upp informationen i flera datasegment där varje segment har en specifik typ och kodning.
4. Felkorrigering: QR-koder innehåller inbyggd felkorrigering som gör att skannern kan läsa koden även om den har smuts, repor eller andra mindre skador. När man skapar QR-koden kan man välja mellan fyra nivåer av felkorrigering: L, M, Q och H. Högre nivåer ger bättre skydd mot skador men minskar samtidigt mängden data som koden kan lagra.
5. Maskning: QR-koden använder maskning för att minska risken för feltolkningar som kan uppstå på grund av vissa mönster i koden. Systemet tillämpar ett av åtta maskeringsmönster som ändrar färgen på utvalda rutor enligt bestämda algoritmer.
6. Felfri avkodning: När en skanner eller kamera läser en QR-kod identifierar avkodningsalgoritmen först positionsmarkörerna. Därefter extraherar algoritmen kodinformationen, tolkar datasegmenten och använder felkorrigeringen för att återskapa den ursprungliga datan.

Det är också viktigt att känna till att internationella standardiseringsorganisationer som ISO och JIS fastställer och förvaltar QR-kodens specifikationer och kodningsmetoder. Dessa organisationer säkerställer att QR-koder fungerar på samma sätt världen över. Utöver den vanliga QR-koden finns även varianter som Micro QR och iQR, vilka erbjuder olika egenskaper och användningsområden.

När en streckkodsläsare skannar en streckkod omvandlar den mönstret av mörka streck och ljusa mellanrum till digital information. Varje kombination av streck motsvarar siffror, bokstäver eller annan data som identifierar en produkt, en pall, ett serienummer eller en leverans.

Streckkodsläsaren använder en ljuskälla, vanligtvis en laser eller LED, för att belysa koden. De mörka strecken absorberar ljuset medan de ljusa ytorna reflekterar det tillbaka till läsaren. Genom att registrera skillnaderna mellan ljust och mörkt tolkar läsaren innehållet i streckkoden.

Därefter skickar läsaren informationen vidare till ett affärssystem, lagerhanteringssystem eller kassasystem. Systemet identifierar objektet och hämtar rätt information.

När företag automatiserar registreringen minskar de behovet av manuell inmatning och reducerar samtidigt risken för fel. Därför använder verksamheter inom allt från produktion och logistik till detaljhandel och sjukvård streckkoder i sina dagliga processer.

Att skapa en streckkod är tekniskt sett enkelt, men du behöver välja rätt typ av kod för rätt ändamål. Valet beror på om företaget ska använda märkningen internt eller dela informationen med kunder, distributörer och handelspartners.

För intern användning kan företag skapa egna streckkoder för exempelvis lagerplatser, arbetsordrar och interna produkter. Om företaget däremot ska sälja produkter via återförsäljare eller distribuera dem globalt behöver det vanligtvis använda en standardiserad streckkod som följer GS1:s regelverk.

Steg för att skapa en streckkod

1. Identifiera vilken information som ska lagras i streckkoden.

2. Välj lämplig streckkodstyp, exempelvis EAN, Code 128 eller QR-kod.

3. Registrera GS1-nummer om produkten ska säljas externt.

4. Generera streckkoden med hjälp av lämplig programvara.

5. Skriv ut etiketten och kontrollera att streckkoden kan läsas korrekt.